”Vad tycker dina kollegor?”

Ni är flera som frågat vad mina kollegor, de som fortfarande använder grepp kring vikt och utseende för att sälja sina produkter, tycker om att jag nu far fram med åsikter och kritik. Sanningen är: Jag vet inte. 

Förutom ett mail där jag fick veta att man är besviken på mig och att det blir svårt att fortsätta samarbeta, är det talande tyst. Och jag tror att det beror på att det inte finns så mycket att orda om. Vi vet alla att det är ett problem, men i en kapitalistisk värld är köpkraften chef och siffror ljuger inte: en kvinnlig, gärna avklädd, kropp i kombination med budskap kring hur vi i vår tur ska förändra våra kroppar säljer. Det säljer för att vi köper det! Och så länge vi fortsätter att köpa, kommer det alltid finnas folk som fortsätter att tjäna pengar på det.

Jag ska också vara helt uppriktig med att jag har tänkt på de här frågorna länge, men behövt ladda mentalt för att veta hur jag ska prata om dem. Och jag trevar fortfarande. Det finns lika många diken som frågor. Alla behöver lyftas, och måhända är jag onödigt försiktig, men på ett genomtänkt och sakligt sätt. 

Exempel från samtal i morse med ”min Ebba”: Alternativet till att visa en kvinnokropp på bild kan inte vara att ta bort eller dölja den. Lösningen kan inte vara att vi ska ignorera kroppen, som ju är en jättestor del av det som är vi. Så vad blir lösningen? Visa flera sorters kroppar? Inte använda bildspråk som syftar till att ”visa upp”? Sitter det verkliga problemet i hur vi värderar en kropp utifrån utseende, snarare än att vi låter den synas och höras på alla sätt och vis? Är män lika drabbade? Är det en jämställdhetsfråga? Är det faktum att vi kvinnor tidigt skolas att lägga orimligt mycket fokus och energi på vår kontur en del av det patriarkat som lever vidare bara så länge vi har någon typ av bojor kvar?

Och får Jag ens uttala mig? Jag har ju själv stått på de där omslagen och även om jag inte vill veta av det idag så har jag säkert till och med bett om ”fixa det där så blir det bättre” och jag har sannerligen inte sagt något om att själva grundprocessen med en bild, det som i princip inte ens räknas som retusch är att göra ögon och tänder vitare, huden slätare och högst troligt i mitt fall (fast det vet jag inte säkert) låren smalare. För det bara VAR så. Och jag tänkte inte ens på det. Jag var mest glad över att få vara med. 

Något som dock började äta på mig med åren var rädslan att jag bara "fick vara med” för att jag var ett smidigt allt i ett kit: jag kunde träning, jag kunde skriva och jag funkade på bild. Men hade jag något att komma med på riktigt? Eller var jag bara en sminkad apa man kunde använda lite där det behövde fyllas en lucka för stunden? Det låter kanske som att jag skämtar om det, men de tankarna har jagat mig. Säkert delvis utan fog, men också för att jag har sett rubriker ändras på ett sätt som gör att det jag står för och vill säga förminskas och min leende nuna istället kopplas till ett innehåll jag inte kan stå för. Då känner man sig som en sminkad apa.

Min idé var och är att skriva boken ”Träningsrevolution” och liksom djupdyka i de här frågorna. Men på inrådan av bokförlaget och kollegor låter jag er vara med på vägen. Vi gör researchen ihop helt enkelt – och på vägen förändrar vi!

Så, nej jag vet inte riktigt vad kollegor tycker och ska tycka. Jag har haft ångest över det (och över att bli arbetslös), men jag vet en sak och det är att jag inte minns senast jag hade så mycket energi i mitt arbete. Min genom livet så ofta återkommande ”jag måste få göra något som känns viktigt på riktigt annars dör jag-kris” har äntligen stillats.

Träningsrevolution känns viktigt, rätt och oftast befriande lätt. Och jag är verkligen glad över att ni är med och frågar, tycker, tänker, säger emot, håller med, inflikar, delar. Uppriktigt tack för det. 

Jag menar det varje gång jag skriver att det är tillsammans vi verkligen kommer göra skillnad. Och någonstans så hoppas jag ju att även de som faktiskt känner sig kritiserade just nu, ska ta sin makt på stort allvar och vara med i förändringen. Det vore coolt på riktigt!

Tack.

xe