Fasta – populärt, men är det bra?

Det är lätt att dras med i rubriker om dieter och pulver som lovar guld, gröna skogar och evig hälsa. Men hur fungerar det egentligen?

Så detta är alltså - förutom ingredienser till en grymt god soppa, både min kropps bensin och byggstenar.

Jag fick frågan om jag tror på fasta. Och… jag tror helt ärligt på att inte hålla på för mycket med maten.
Våra celler byggs av det vi stoppar i oss, det är coolt och får mig att vilja käka bra grejer. Men min åsikt är att det finns en övertro, ofta i kombination med oförskämt stort fokus i tid, pengar och energi, på mat och hur vi kan finjustera allt från tider vi äter till exakt vilket typ av bär som har torkats, pulveriserats och förpackats i en påse för att sedan säljas till ett hutlöst pris.
Lite som att vi går vilse bland superpulver och fastans sifferkombinationer (5:2, 8:16 osv) istället för att lyssna på den som vet bäst (din kropp) och tyda dess urenkla signalsystem nämligen:
Hungrig = ät. Inte hungrig = gör något annat.

Men… vad säger forskningen? Jag frågade min kollega Kristina Andersson. Såhär svarade hon:

Forskning tyder på att ett minskat kaloriintag är intressant hur hälsosynpunkt. De människor i delar av världen där man inte har ett kaloriöverskott lever till exempel längst och är friskast. Men är fastedagar (som i 5:2) eller timmar på dygnet i fasta (som i 16:8) vägen att gå?
– Det kan fungera bra, men glöm inte att se helheten. Innebär fastan att du inte får i dig tillräckligt med vitaminer och mineraler den dagen försvinner hälsoeffekten. Försämras ditt immunförsvar försvinner också effekten. Om du i övrigt äter bra och näringsrik mat och mår bra finns det inget fel med att fasta. Men om fastan gör dig mer fixerad vid mat, och det i sin tur gör att du faller för onyttiga frestelser eller blir så trött och seg att du hoppar över att träna – nej, då är det bättre att äta ”vanligt” och balanserat.