24 timmar i tystnad

Ett tyst dygn. Så lätt. Så svårt. Så oerhört givande på plan jag inte visste att jag hade behov att ge till, förrän jag gjorde det. Det är det värsta och bästa jag vet på samma gång. Men framför allt är det fullkomligt beroendeframkallande.

Ni är fler som frågat om mina tysta dygn den senaste tiden och det gör mig glad. För ärligt talat tror jag inte att det finns något annat än denna så simpla grej som gör så stor skillnad för mig varje gång. Bring on vilken yoga, meditation eller magisk dryck som helst. Det är där och då, när precis allt skalas bort, det händer.
Och jag tror att det som händer är att man helt enkelt hinner samtala med sig själv… Förmå sig. Förstå sig. Förlåta sig.
Här nedan är texten jag skrev efter första gången jag gjorde det.

15 september 2017:
”Det var med motstånd jag packade och åkte ut på landet igår. Jag märkte att jag drog på det. Ska bara... skicka det där mailet. Torka av köksbänken osv.

Egentligen är det ju konstigt. Att det ska vara så motigt att umgås med sig själv. Till er som kanske fnyser "äh, löjligt" för er själva med ett leende i mungipan vill jag dock säga: Testa! Det är inte så myspysigt som det låter. Det är mycket mer underbart, och mycket mer skitjobbigt. Eller, så upplever jag det i alla fall.

This was my deal: 24 timmar på landet. Själv.

24 timmar utan mobil. Utan musik. Utan något att läsa. Inget! Det var egentligen de enda planerna. Och sedan se vad som kommer. Vilka delar av mig som behöver få lite utrymme just nu. Sitta med alla känslor. De osköna. Och de sköna. Inte bli distraherad, eller distrahera mig själv med... ja allt som man kan distrahera sig med.

Färdiga soppor som mat, lite te, kaffe, bröd, avokado, mango och choklad. En dagbok.

Jag har suttit. Gått i skogen. Legat på marken. Suttit. Yogat. Suttit. Mediterat. Sjungit lite i skogen för att tala om för vildsvinen att jag är på besök :). Tänkt. Varit tom. Varit överväldigad. Gråtit. Skrattat. Skrivit helt ofiltrerat.

Nu. På tåget. Märkligt stor på insidan. Lugn på utsidan. Sminkad. Vanlig. Och med känslan av att jag är något på spåren. Att inte en enda inspirationsdag, självhjälpsbok eller yogaklass kan ta mig närmare det jag behöver - mig själv - än detta ingenting.

Fasen. Det är skitenkelt och assvårt på samma gång. Men jag kan rekommendera det. Åk någonstans. Vänta. Vänta. Vänta. Var. Och se vad som kommer.

Det finns en skatt.”

Den här videon beskriver bra vad som händer i oss rent kemiskt vid tystnad. Jag äter dock på mina tysta dygn, men undviker småätande.