Weekend i van på Sardinien!

Ibland är total lycka något så enkelt som en perfekt solmogen persika i bakluckan på en campervan, omgiven av vild grönska och total tystnad!
Följ med på en resa längs Sardiniens gröna, råa och fullkomligt oemotståndliga västkust.

Doften av kaffe sprider sig i bilen och blandar sig med den salta havsluften. Jag vänder på mig. Det är fortfarande tidigt och den öppna bildörren bjuder på morgonljus och hav med obruten horisont. Jag kisar… gårdagens picknickfilt ligger kvar. Gruset i ögonen skvallrar om att jag satt uppe lite för länge, men morgonljuset är så vackert och kaffet luktar så gott att det är värt den nu väl inövade morgonakrobatik som krävs för att klättra ner från loftsängen i biltaket och möta dagen.

”God morgon.”
”Hej… god morgon.”

Jag smuttar på kaffet. Dubbel espresso ur den lilla presskokaren som känns så given fast vi befinner oss i en campervan mitt i ingenstans. Snabbkaffe? Nej du… inte i Italien!
Fem steg till vattnet med kaffekoppen i handen. Jag sätter mig på huk, andas in den salta luften och kan svära på att jag hör även havet viska tyst ”God morgon”.

Sant'Antìoco, den lilla ön utanför Sardinens sydvästra kust är vindstilla idag. På en plats som är känd för att vara vindsäker och därför locka – bland andra – vindjagande surfentusiaster från hela världen känns den stillastående luften märkvärdig tyst. Bara ett svagt sus, havet, himlen, kaffet och vi.

En klunk till, sedan några steg rakt ut i det klara vattnet som får fullborda även den här dagens ”vakna till”-ritual. En känsla av lugn och lyx sveper genom kroppen.
Det här är livet tänker jag. Jag behöver inget mer.

Sardinen är rå lyx! Inte lyx som i tjusiga middagar, spa och paraplydrinkar på en kritvit strand. Men lyx som i total närvaro av precis allt som är viktigt och frånvaro av överflöd, plingande inboxar och vardagliga bekymmer.
Jag klär på mig, drar samma kimono som igår över axlarna och sneglar på min överpackade väska som skvallrar om hur mycket jag behövde precis den här resans essens: att skala av. Smyckena ligger orörda. Finskorna har aldrig sett mer obekväma ut. Sminket – haha!

 Visst erbjuder denna sydeuropeiska drömö även klassiskt överflöd, speciellt nordost där den så kallade smaragdkusten med sin populära strand Costa Smeralda, bjuder in till att fullkomligen bada i lyx – och kristallklart vatten.
Men… i jakt på något annat styr vi medvetet väster- och söderut där rikedomarna är av ett annat slag. Här härskar lugnet. Tempot är lunkande. Människor ser varandra. Kvinnan i tobaksbutiken noterar att vi inte förstår oss på parkeringsautomaten och kommer genast ut och hjälper oss, den äldre mannen nöjer sig inte med att förklara vägen till restaurangen utan hoppar in i sin bil och ber oss köra efter.

Vi är lika förtjusta i öborna som de – såhär i maj och försäsong – faktiskt verkar vara i oss, och jag svär att om den äldre kvinnan i den lilla byn Maladroxia hade haft Facebook hade vi varit vänner idag.
Hon kan inte ett ord engelska, men lyckas ändå berätta om hela sin familj och ber oss stanna bara en natt till – för i övermorgon ska hennes son som kan engelska komma, och då kan vi prata mer. Smaragdkusten och tjusiga solstolar i all ära. Det är det här, att sitta ner mot en husvägg och förstå varandra på olika språk, jag har längtat efter. Lyx!

Magin med att semestra i en campervan är inte topprestauranger och spabesök. Nej, lyckan bor i den perfekta tomaten och ost – uppskuren med en slö campingkniv på en plats med episk utsikt. Lyxen är makalöst gott kaffe – oavsett om det serveras i pappersmugg eller finaste porslin. Och så glassen, pizzan, crepsen och pastan… som smakar lika bra på nattöppna pubar utan namn (där man hamnar efter felkörningar) som på den mysiga restaurangen Làrco de Moro i Sant'Antìoco, som serverar klassiska italienska middagar med fler rätter än du orkar men ändå inte kan sluta äta för att det är så sanslöst gott. Välj kött, fisk, vegetarisk och lita sedan på att kocken gör jobbet, med den äran!

Och apropå att köra fel… det rekommenderas! Släpp tanken på tidsåtgång mellan punkt A och B. Tillåt dig själv att tappa orden och hänföras av de slingriga bergsvägarna med böljande vallmofält på ena sidan och andlös havsutsikt på den andra. Finn dig själv upprepa: ”Titta… wow…titta…åh… titta, titta, titta!”.
Titta. Se. Bli sedd.

Vårt äventyr börjar på Alghero flygplats. Stefano från Cmon campers möter oss med ”Rocco” som är namnet på vårt färdmedel och hem de kommande dagarna.
Rocco är vit, lite hostig, men väldigt cool. Vi är trötta, vårvintervita och låtsas att vi är coola med det faktum att växellådan är bakvänd och behöver ett ”special-knyck” för att man ska få i femte växeln.
Stefano slänger en försiktig blick på vår packning som, förutom mina tio klänningar och smärre spaavdelning till necessär, även innefattar kitesurfutrustning.
Uttrycket ”travel light” lyser med sin frånvaro, men Rocco sväljer vår packning utan större bekymmer och efter lite logistik-fix är vi redo för avfärd.
Vi tar sikte på La Pelosa Beach och vackra Torre Pelosa som ligger cirka en timme norr om Alghero. Där ska det finnas en parkeringsplats vid havet som är ok att slå läger vid för natten.

”Att stå en natt är okej på de flesta platser”, förklarar Stefano.
Perfekt tänker vi.
Sedan blir det mörkt.
Sedan missar vi avfarten.
Sedan…

…parkerar vi i en skogsdunge.

”Titta vad stjärnklart det är”
”Mmmm… är du sur för att vi körde fel?”
”Va? Nej…”
”Okej, god natt”
”God natt”

Första natten i en trång bil avklarad. Camping mitt i ingenstans… frågan hänger i luften: ska vi störa oss på felkörningar eller inte? Vi väljer inte, och plötsligt känns allt lätt igen.

Frukost och morgondopp tar vi ändå vid Pelosa beach som lever upp till sitt turkosa dröm-rykte. Vattnet är kristallklart, klipporna dramatiska och tornet ståtligt! Det är lätt att förstå varför husbilar, bussar och bilar (med hembyggda trätält på taket) väljer att campa just här.
Jogg, tvätta håret i saltvatten, en kopp kaffe till, sedan rullar vi vidare mot Porto Ferro där vi ser fram mot att kolla in en kitesurf-spot och få lite skönt häng. Allt är stilla vid Porto Ferro. Förutom havet! Vågorna tuggar fradga mot stranden och naturen känns vild, otämjd och alldeles vansinnigt vacker!
Vi bestämmer oss för att gå en av områdets vandringsleder och promenerar upp mot tornet Airadu som historiskt används för att skydda ön mot nordafrikanska pirater, samt fungerat som boende för ortens fiskare och militärer.
Stigen kantas av småblommor och salvia som doftar ljuvligt när jag gnuggar bladen mellan fingrarna. Fortfarande så stilla. Tyst. Tills…
Från ingenstans kommer en motorcyklist studsande ner för den stig jag precis krypit på alla fyra uppför. Hans leende går från öra till öra ”This is life” hojtar han, bromsar in lite och väntar på sitt – något mer försiktiga sällskap – innan de skumpar vidare och lämnar plats för även en mountainbikecyklist.
Vilt, tänker jag. Allt känns lite vilt här. Vilt och vackert, väldigt vackert!

Vidare söderut tar vi vägen via vackra stranden Punta is Arutas som är känd för sin vackert skimrande kvarts-sand. Även här är landskapet iögonfallande med klippor, fält, berg, hav och galen grönska på en och samma gång. Sardinien, vilken generös ö!
Rocco är trofast och pö om pö lär jag mig hur växlarna ligger och hur man får till den där lilla knycken. Mitt självförtroende växer. Trångt och backigt? Plötsligt enkelriktat mitt i en by?  Nemas problemas – jag och Rocco är ett dream team!
En avstängd väg tar oss på nya omvägar via den vackra bergsbyn Villanova Monteleone. Utsikten är magnifik. Vi stannar. Fotar. Beundrar. Tittar på kartan. Klockan.
Där ser man… inte heller idag höll vi tidsplanen.
Trötta, odushade och fullkomligt usla på att hinna fram till våra planerade campingspots innan solen går ner. Tur att vi redan har valt: det spelar ingen roll! Resan är målet.

Morgonen efter kör vi vidare till kitesurf-paradiset Punta Trettu där vi tillsammans med flertalet surfbussar och husbilar parkerar vid havet för att ha nära till lek med vinden och vattnet.
Vi surfar och hänger på haket Kite village Sardinia där man käka, duscha varmt (tjoho!) och även tälta till en billig penning. Idag har vi dock en noga utvald campingspot i sikte och kör över bron till den idylliska lilla ön Sant'Antìoco. Äntligen! Den perfekta platsen vid havet, en filt på marken, en eld, solmogna grönsaker, fisk, inhemsk korv, ljuvligt vin och ost.
Solen går ner över det stilla havet. Natten är nästan löjligt stjärnklar. Jag stannar uppe. Vill stanna tiden. Aldrig åka hem.

”Jag lägger mig”
”Okej”

Bara en stund till. Jag borstar tänderna, kissar i en buske. Rocco reflekterar stjärnornas ljus och är lite sådär ruffigt snygg som bara en Volkswagen från 1990 kan vara.
Gör min inövade akrobatik upp i loftsängen.

”God natt…”
”…God natt”

Havet: God natt!

Sardinen-surf – på nätet!
Bästa stränderna: www.sardinianbeaches.com

Hyr en camper van: www.cmoncampersrental.com

Ät klassisk italiensk middag: http://www.arcodelmoro.com
Klättra: www.climbingsardinia.com

Sardinien-surf – på vattnet!
Sugen på att testa något nytt? Kitesurf är stort på Sardinien! Roligt och lika populärt hos tonåringar som småbarnsmammor och äldre män. Kolla www.kitevillagesardegna.com för lokal skola eller kiteboardcenter för svensk.

En natt i vanlig säng?
Underbart är trångt, så varför inte lyxa en natt i vanlig säng? Vi hittade det urmysiga pensionatet La Posada på booking.com och förlängde även vår resa några nätter i en lägenhet vid havet i Maladroxia. Kolla in Il mare ai tuoi piedi på airbnb.com.

Mmm, mask-ost?
Du som gärna går ett varv extra i jakt på sällsynta delikatesser bör ställa in siktet på osten Cazu Marzu. Den traditionella osten (med mask i!) är förbjuden att sälja och servera, men sägs vara en smaksensation utan like och sägs finnas på ostarnas ”svarta marknad”.
Vi försökte få tag på den, utan framgång. Men jakten var intressant, även om det är svårt att avgöra om man ses som extremt blåögd eller halvkriminell när man frågar efter den.

Foto: Shay Peretz