Vi har makten - nu förändrar vi tränings-sverige (sen tar vi världen)
Det har klingat falskt så länge nu. Så nu måste jag få säga som det är. Hur trött jag är på att se mina rubriker ändrade. Hur trött jag är på att representera något jag inte kan stå för.
Jag började jobba med hälsa och journalistik 2002. I början tänkte jag inte ens på det… Jag undrar om någon ens gjorde det.
Om vi inte hade ett budskap om att gå ner i vikt på omslaget sjönk försäljningen. Så svaret var givet – hur kunde man bäst vässa den där gå ner i vikt/förändra kroppenrubriken? Vi gör så!
Hur jag själv hade slitit med ätstörningar hela min tonår och efter det spenderat ÅR (bara för att man är frisk på utsidan betyder det inte att man är färdig på insidan) med att klanka ner på min egen kropp kopplade jag inte till detta. Då.
Sen började jag yoga. Lät strålkastarljuset gå förbi ytan och där satt dom… Den lilla flickan Erika som trodde att vägen till sedd och älskad var att vara söt, fin och bekväm. Och den trötta mamman Erika – konstant otillräcklig. Hon som trodde hon var fri, men samtidigt inte hade njutit en enda sekund av sin graviditet för att hon hade sådan ångest över att bli tjock och ful. Så långt ifrån den där starka kvinnan mitt i livet jag ville se mig själv som – och hjälpa andra att bli, det var ju därför jag ville jobba med just kombinationen journalist och tränare.
Någonstans där började det gro... En känsla och medvetenhet om att sättet vi jobbar med träning och hälsa idag – mer eller mindre konstant kopplat till förändring och prestation – skjuter förbi målet.
Vi mår inte bättre, vi cementerar snarare ett ideal och en uppfattning om att vi kvinnor har en stor del av vårt värde i vårt utseende eller – som man modernt ändrade ordet till “att vara stark”.
Jag älskar ordet stark, men ifrågasätter vilket värde vi lägger i det?
Vad betyder det att vara stark? Är du stark om kroppen är stark men du, varje gång du ser dig i spegeln, bedömer dig själv utifrån hur du ser ut?
Eller är styrka den där känslan av att ha en kropp och själ som lirar i samma lag – som står stolt och som litar på varandra?!
Jag tror på att röra sig på ett sätt som låter oss uppslukas av stunden. Nej, jag snackar inte nödvändigtvis yoga (även om jag älskar yogan som metod), jag syftar på ALL rörelse.
Kan vi träna på ett sätt där själva träningstunden är belöningen – snarare än ett framtida mål?
Ska jag vara helt ärlig så tror jag att alla som älskar träning faktiskt älskar det just tack vare den omedelbara effekten. Vi är bara så “vana” vid att det är det framtida målet som räknas.
Tack för att ni är med på den här resan. Ju fler vi är som pratar om detta, som bara blir medvetna, desto större förändringar kommer vi att se. Vi kan göra skillnad, tillsammans!
Signa upp på mitt nyhetsbrev och få inlogg till “Träningsrevolution hemma”. Onlineträning med hela klasser att göra hemma. Rör dig som du vill känna dig!